Idag bor Maro i Sverige. Hon kom hit med sin familj i mitten av 1970-talet. Hennes man grundade Fontana och började importera mat från Cypern och Grekland. För var det något de saknade i början var det sitt hemlands smaker.

–Vi älskade Sverige. När vi kom hit välkomnades vi med öppna armar. Människorna var vänliga och pratglada. Men i Sverige åt man mest kött, potatis och brunsås, minns Maro. Hemifrån var jag van med fyllda bord och festliga middagar. Det var svårt att anpassa sig till svenskarnas matkultur. Därför började vi importera sådant som vi saknade i köket. Olivolja, oliver och fetaost bland annat.

Maro och hennes Frixos var först i Sverige med att sälja Halloumi. I början av 1980-talet hade ingen hört talas om den märkliga osten som gick att både steka och grilla, men intresset var stort och snart var det på var mans läppar.

För att sprida Medelhavets smaker till svenskarna skrev Maro en kokbok. Den fick namnet Maros kök, grekisk mat – ett sätt att leva, men trots titeln innehåller boken även många av Cyperns traditionella maträtter. De många Halloumi-recepten till exempel.

–På Cypern äter vi Halloumi på alla möjliga sätt, inte bara stekt och grillad, berättar hon. Vi river eller hyvlar den över pasta och sallader. Skär den i kuber och marinerar. Gratinerar i ugnen eller viker in den i filodeg. Det går att göra så mycket.

På Cypern, och även i Grekland och länderna längre österut, äter man Mezés (eller Mezedes som man säger i vissa delar av Grekland). Det är sättet man äter maten på – flera små rätter istället för en stor. Man sprider ut små tallrikar på bordet och tar det man vill ha. Lite som det svenska Smörgårdsbordet, fast mer avslappnat. Även Italien och Spanien har sina versioner av Mezés. I Italien kallas det Antipasti och i Spanien heter det Tapas. Även om ländernas smaker skiljer sig en aning är det i grund och botten samma sak: smårätter som man äter i goda vänners lag. Det är festligt, glatt och respektfullt. Tiden runt matbordet präglas av glädje och samhörighet.

–Det ska vara roligt att äta och samlas kring maten, avslutar Maro och fortsätter sina bestyr i köket. Det är snart dags för middag i familjen Papadopoulos hem.

Men snart var det ändå dags för det oundvikliga – hemresan. Först en snabb bussfärd till Atens flygplats och därefter några timmar väntan på en försenad flygning till Wien där ett nytt flyg tog oss hem till ett uppvärmt Sverige. Även om vi såklart kommer sakna Grekland och våra nyfunna grekiska vänner var det ändå med glädje och upprymdhet vi till slut satte foten innanför dörren till våra hem.

Vi hade hört om företagets moderna anläggningar men själva aldrig sett dem med egna ögon. Nu delades vi återigen in i två grupper och fick en grundlig genomgång av hur olivoljan pressas, filtreras, tappas och transporteras.

Nutria har under de senaste 10 åren satsat mycket pengar på att modernisera och effektivisera sin fabrik. Där stora delar av produktionen tidigare genomfördes för hand är det idag automatiserat. Vid särskilt kritiska kontrollpunkter står dock alltid erfaren personal och ser till att allting genomförs enligt de högt ställda kraven.

Nutria har två separata och avskilda delar, en för olivpressning och en för tappning och paketering. I mitten av november, då oliverna i Grekland har absolut högst kvalitet, pressas oliverna omedelbart efter skörden vilket ger en minimal syrahalt i oljan. Det som bland annat karaktäriserar en extra jungfruolivolja är att syrahalten inte överstiger 0,8%. I Nutrias egna olja är syrahalten ännu lägre än så, under 0,4%, och smaken är fantastisk. Själva påstår Nutria gärna att den har bästa olivoljan i Grekland, och även om det är en ytterst subjektiv och partiskt bedömning så tvivlar vi inte på deras ord.

Efter rundvandringen bland Nutrias olivoljeproduktion och ett kort stopp för att fotografera oss vid en av deras vackra olivlundar blev vi bjudna på lunch på en fantastisk servering precis vid havet. Även här erbjöds vi ett stort utbud av grekiska godsaker – tzatziki, auberginröra, grillat kött, sallader och friterade grönsaker. Efter maten serverades vi en god efterrätt: grekisk yoghurt med pumpamarmelad. Kombinationen låter kanske märklig men var förvånansvärt välsmakande.

Efter maten for vi till Aten.

Aten är en stor stad, något mer befolkad än Stockholm men betydligt mer kompakt. Trafiken är livlig och det gäller att se upp när man korsar gatorna. I Aten stannar bilarna inte för något.

Mitt i centrum, på Stadiou Street (som också var skådeplatsen för den senaste tidens oroligheter) låg vår sista anhalt. Esperia Palace var hotellet där vi skulle sova vår sista natt i Grekland. Men innan dagen var över hann många av oss uppleva den magiska – men något smutsiga – huvudstaden och dess sevärdheter. Några begav sig till Akropolis, det berömda gamla templet, och andra satte av mot stadens innersta – Plaka, Aerides och Monastiraki – för att shoppa. Tyvärr är nästan allting stängt på söndagar så de större inköpen fick vänta till morgonen därpå. Dagen då vi skulle åka hem.

Hade det inte regnat skulle vi fått en enastående utsikt under måltiden, något vi dock belönades med lagom till efterrätten. Då skingrades molnen och blottlade staden och havet nedanför. Det var en mäktig syn och förmodligen också den plats där flest fotografier togs under hela resan.

Väl tillbaka på hotellet tog många chansen att vila upp sig efter gårdagens festligheter. Andra njöt av hotellets bekvämligheter. Snart var det dock återigen dags att göra sig i ordning för middag.

Konstantopoulos ville bjuda oss på en grekisk bouzouki-kväll, komplett med livemusik, dans och god mat. Våra chefer bjöd på imponerande uppvisningar i grekisk dans, Frixos med ett uppochnedvänt vattenglas på huvudet och Loizos med viga bensparkar. De flesta ur både Fontanas och Konstantopoulos personal dansade grekisk ringdans och applåderade varandras solouppvisningar.

Det var en mycket trevlig afton, och det var med en blandad känsla av glädje och saknad som vi till sist sade adjö till våra nyfunna grekiska vänner och begav oss tillbaka till hotellet den fjärde natten.

Iordanis Tsagaropoulos grundades 1977 och man har sedan starten strävat efter att förnya och effektivisera sin produktion utan att ge avkall på sin höga kvalitet. Pepperonin, till exempel, genomgår flera kontroller – både automatiska och manuella – innan de till slut hamnar i burkarna. Över 25% gallras bort på detta sätt. Det vittnar om företagets känsla för förstklassiga produkter. Ingen annan pepperonileverantör i Grekland kan erbjuda samma kvalitet.

Tsagaropoulos bjöd oss på en ”lätt lunch” inne i Thessaloniki. Den lätta lunchen bestod av ett överdåd av maträtter, bland annat grillad aubergine, tzatziki, fetaost, oliver, olika sallader, moussaka, friterade grönsaker, fläskkött och – såklart – ouzo, vin och grekiskt öl. En lunch värdig en kung.

Med mättade magar och ett humör på topp tog vi farväl av våra vänner på Tsagaropoulos och satte oss på bussen på väg mot nästa mål – vår olivleverantör Konstantopoulos i Katerini, beläget vid foten av det mäktiga berget Olympus. Konstantopoulos är precis som Fontana ett familjeföretag och pappan i familjen springer fortfarande runt i fabriken för att se att allt går rätt till.

Vi delades upp i två grupper och fick lära oss vad som skiljer grekisk från spansk olivproduktion, skillnaden mellan gröna och svarta oliver och hur varje del av produktionen går till. Man visade upp de stora underjordiska tankarna där oliverna förvaras och fermenteras tills de är redo att tvättas och packas. Vi fick se hur de sorteras och väljs ut – först av maskiner och slutligen för hand – och hur urkärningsmaskinen fungerar. Även om största delen av produktionen är automatiserad krävs många kontrollstationer där bara det mänskliga ögat har möjlighet att skilja mellan en bra och en dålig oliv. Allt som allt tar det 1 timme och 15 minuter för en oliv att ta sig hela vägen genom fabriken. Vi fick uppleva hela förloppet, från hur oliverna kommer in i fabriken till hur de slutligen packas och transporteras iväg. Vi var många imponerade medarbetare som slutligen satte oss på bussen för att åka vidare.

Nästa stopp var Mediterranean Village, ett femstjärnigt bostadshotell precis vid havet några kilometer från staden Katerini. Här fick vi lite behövlig fritid och många av oss slängde på sig badkläderna och provade på både pool- och havsbad. Det var varmare i havet.

På kvällen blev vi bjudna på middag av Konstantopoulos. De tog oss till en fiskerestaurang inne i staden och vi fick smaka på många lokala delikatesser och variationer av de grekiska klassikerna. Bläckfisk och Kalamares, friterade småfiskar, tzatziki, ugnsbakad fisk och flera olika sallader och tillbehör. Till det ouzo, vitt- och rött vin, öl och vatten.

Sättet man äter mat på i Grekland har många likheter med t.ex. Spaniens tapas och Italiens antipasti. Man delar helt enkelt på många varierade smårätter istället för att fylla tallrikarna med en och samma maträtt. I Grekland kallas det Mezés – eller mezedes – och beroende på var man befinner sig är det helt olika rätter som brukar serveras. I städer kring havet är det vanligt med fiskerätter och längre in mot landet bjuds man ofta på ugnsbakat får- och lammkött. Gemensamt för hela Grekland är det stora utbudet av sallader och röror – tomat- och gurksallad, melitzanosalata och tzatziki. Självklart med både oliver och olivolja på bordet.

Efter middagen var många trötta och åkte tillbaka till hotellet. Några andra var desto piggare och följde med Konstantopoulos till en grekisk nattklubb där de dansade och hade trevligt till långt in på småtimmarna.

Att fetaosttillverkning i Grevena var ett så traditionellt och manuellt hantverk förstod vi nog inte till fullo innan vi såg det med våra egna ögon. Det krävs erfarenhet och noggrannhet för att göra god fetaost, det är ett som är säkert. Tack och lov har Kourellas båda två.

Inspirerade och hungriga av studiebesöket fick vi, efter några korta stopp, äta mat på en av Kourellas ladugårdar. Det bjöds på grillspett, korv, fetaost (såklart), oliver och filodegknyten med olika innehåll. Mätta och belåtna begav vi oss tillbaka till hotellet.

Efter en konferens, som drog ut på tiden – som alla konferenser gör – och ett kort museibesök for vi vidare till en av de ekologiska fårfarmarna i trakten. Där ansvarade en 75-årig bonde för det dagliga arbetet med att mjölka de över 1000 fåren och getterna. För Frixos var det ett kärt återbesök hos en god vän och de två blev snabbt uppsluppna i ett förtroligt samtal med många skratt och glada blickar.

Den ekologiska mjölkproduktionen i Grevena ligger intill ett orört naturreservat med berg, floder och gräsbeklädda dalar. Det är mycket vackert. De tusentals fåren och getterna vallas av bönder som med hjälp av vallhundar leder djuren över ägorna. Två gånger per dag leds de tillbaka in till gården där de undersöks och mjölkas – helt för hand och utan maskiner. Mjölken härifrån används till Fontanas KRAV-märkta ostar – Feta och Grilloumi.

På kvällen, i god tid innan det mörknat, for vi upp till en liten by i bergen via en hisnande bussfärd på de ringliga bergsvägarna. Det var många av oss som höll andan när bussen nästan hängde över stupet på sidan av vägen. Lättnaden var stor när vi väl kom upp och fick sätta oss på den mysiga tavernan och äta oss mätta av de lokala delikatesserna. Våra vänner på Kourellas stod för sällskapet.

Vägen ned gick lättare – mest tack vare vårt numera starka förtroende för chauffören men också för att rädslan nu hade dämpats av ouzo och vin. Vi somnade gott på hotellet en stund senare.

I maj är Grekland särskilt vackert. Hela landet står i full blom. Sommarsolen har ännu inte bränt ned grönskan. Temperaturen är behaglig, något under 30 grader.

Bussresan till Grevena börjar i ett ganska plant landskap som efter några mil blir allt mer bergigt och varierat. Bergssidorna är alldeles gröna av träd och buskar. Ju längre vi kommer desto vackrare blir omgivningarna.

Hotellet Achillion ligger vackert placerad högt ovanför de omgivande bergen och med en fantastisk utsikt över området. Hit kom vi efter ett par timmars bussfärd. Som de soltörstande svenskar vi är sprang vi fort ut på hotellterassen och ägnade några timmar åt att tina upp våra kroppar i den grekiska vårvärmen.

Anledningen till att vi nu befann oss i Grevena i norra Grekland är för det är här som våra grekiska ostar produceras. Familjeföretaget Kourellas, som gör ostarna åt oss, håller till här och de bjöd ut oss på en fantastisk middag mitt i den lilla stadens centrum.

Grevena har ca 60.000 invånare. 15.000 av dessa bor i staden och resten är utspridda över de ca 150 små byar i området däromkring. Stadens centrum är mycket gammal med många gamla stenhus och vacker arkitektur. Tyvärr har Grevena under årens lopp drabbats av flera jordbävningar. Den senaste, i mitten av 90-talet, förstörde stora delar av den gamla staden. Numera är staden modern, men med många återställda byggnader från tiden innan jordbävningen.

Grekiska oliver

När man besöker Grekland förundras man över den stora mängden olivträd. Man ser dem överallt – på öarna, fastlandet, landsbygden och till och med i städerna. Redan på färden från flygplatsen till hotellet hinner man se otaliga olivlundar.

Olivskörden som pågår mellan mitten av oktober till slutet av november är Greklands mest hektiska period, näst efter turistsäsongen. Byar och samhällen lever upp och människor från hela Medelhavsområdet kommer till Grekland för att hjälpa till att plocka oliver.

Största delen av oliverna går direkt till pressning. Grekland är världens största producent av extra fin jungfruolivolja (extra virgin), och är också det land som konsumerar mest olivolja per person och år – 25 liter. Om man jämför det med den genomsnittlige svenskens årsförbrukning på en halv liter så förstår man hur viktig olivoljan är för grekerna.

Även om största delen av olivskörden används till olivolja så är går fortfarande en stor del till produktionen av bordsoliver. Greklands två mest kända olivsorter är Kalamata- och Halkidikis-oliverna.

• Kalamataoliven är mörklila och mandelformad. Den har liten kärna och mycket fruktkött. Smaken är djupt fruktig med viss sälta och tydlig syrlighet.
• Halkidikis-oliven är en stor, grön och krispig oliv med mycket fruktkött. Den har en smörig smak med lätt sälta och syrlighet.

Grekiska oliver delas dessutom in efter sin storlek, och varje storlek har olika benämningar beroende på hur många oliver det ryms per kilo.

Utöver Kalamata- och Halkidiki-oliver finns det även många andra olivsorter i Grekland. Några av de mest kända är Amfissa, Koutsourelia och Koroneiki. Dessa används främst till olivolja tack vare sitt rika fettinnehåll, men är även goda bordsoliver. (Fler olivsorter)

• Läs mer om Kalamataoliver
• Fontanas sortiment av grekiska oliver
• Här skördas Kalamataoliverna (film)

Det sägs att olivolja är som vin. Att du behöver flera års träning för att veta vad som kännetecknar en bra olja. Det är såklart inte sant. Det lättaste sättet att avgöra om en olivolja är bra eller inte är att smaka på den. Doppa bitar av färskt bröd i oljan och ät direkt. Smakar det gott så är oljan bra. Svårare än så är det inte. Vi kan hjälpa dig att bli din egen expert på olivolja.

Så pressas olivoljan

Efter skörden blir det bråttom

Efter att de oliverna har plockats är det bråttom. Oliverna måste pressas inom 24 timmar för att inte börja ruttna och jäsa. Pressas oliverna senare än så har de skadliga processerna utvecklats så långt att oljan blir av dålig kvalitet.

Ju tidigare oliverna pressas desto lägre syrahalt får oljan. Extra virgin, som är den finaste kategoriseringen av olivolja, måste ha en syrahalt som är lägre än 0,8%. Extra virgin innebär också att oljan pressas försiktigt och enbart med mekaniska metoder, utan att tillsätta ämnen som får fetterna att lösa sig.

Fontanas grekiska olivoljor har en syrahalt under 0,5%. Detta tack vare att oliverna pressas inom 12 timmar från skördetillfället.

Oliver som pressas när de är små och omogna gör att oljan uppfattas som pepprig. Det är så grekerna föredrar sin olja. Fontanas Kalamata-olja är pepprig.

Ursprungsskyddad kvalitet

På etiketter med olivoljor av lite högre kvalitet kan man ibland finna symbolen för Skyddad Ursprungsbeteckning (SUB). Den betyder att all produktion skett inom ett begränsat geografiskt område.

Skyddad ursprungsbeteckning och Skyddad geografisk beteckning är en märkningar som utfärdas av EU för livsmedel som är starkt förknippade med orterna där de produceras. Fontana har tre oljor med sådana märkningar: Kalamata (pepprig & intensiv), Kreta Kolymvari (fruktig & fyllig) samt Lesvos (söt & mild).

Extra jungfruolja som bär någon av dessa symboler är dessutom manuellt kontrollerade och numrerade för att säkerställa hög kvalitet.

Den grekiska landsbygden lever upp när oliverna skördas och pressas

Att tillverka ren jungfruolivolja är ett kärleksfullt hantverk. Oliver plockas för att direkt pressas till det flytande guld som många förknippar med hälsa och god smak.

Många människor i Grekland ser olivoljeproduktionen som sina livsverk. Hela familjer deltar när skördetiden närmar sig och oliverna varsamt ska plockas och pressas. Byar på landsbygden lever upp och festligheterna avlöser varandra. Man känner stolthet till de traditioner som gått i arv sedan urminnes tider.

Olivolja är en färskvara med begränsad hållbarhet. För att din olja ska smaka bra bör den konsumeras inom femton månader från förpackningsdatum. Förvara olivolja mörkt och svalt för bästa hållbarhet. Förvarar du den i kylskåp stelnar oljan och blir grumlig. Ställ den då i rumstemperatur så klarnar den.

Fontana grekisk olivolja

Fontana Extra Virgin Olivolja Original. Sedan de första dropparna framställdes har tillverkningen utvecklats och förfinats genom årtusenden till att bli den här olivoljan. Oliverna kommer från noga utvalda olivlundar. Olivsorten heter Koroneiki och oljan kallpressas i Lokrida. Det är en mild och balanserad olivolja. Den har en lätt fruktig citrussmak.

Fontanas leverantör av olivolja

Det grekiska företaget Nutria grundades 1994, och säljer enbart 100% grekisk olivolja. Filosofin är att kunna erbjuda sina kunder ett stort utbud av högkvalitativa olivoljor från hela Grekland, med ursprungsmärkning och manuellt kontrollerade flaskor.

• Mer om Nutria

Mer information

Olivolja är en färskvara med begränsad hållbarhet. För att din olja ska smaka bra bör den konsumeras inom femton månader från förpackningsdatum. Förvara olivolja mörkt och svalt för bästa hållbarhet. Förvarar du den i kylskåp stelnar oljan och blir grumlig. Ställ den då i rumstemperatur så klarnar den.

Vad är extra virgin?

Extra jungfru olivolja är de första dropparna olja som framställts genom kallpressning. Senast 24 timmar från skördetillfället pressas oliverna mycket försiktigt i skruvpressar i maximalt 28º C.

Behöver du mer information om olivolja och våra olivoljor finns det en hel del att läsa här på hemsidan. Låt dig inspireras av våra grekiska recept och artiklar om grekisk mat. Extra-Virgin-Olivolja.se kommer att användas för recept och specialtips.

Grekisk mat präglas av sina råvaror – fisk, fetaost, får- och lammkött och färska grönsaker. Smakerna, dofterna och den sociala samvaron kring matbordet gör varje måltid till en fest.

I centrum för den grekiska matkulturen står dock oliverna och olivoljan. Genom historien har olivträdet varit en symbol för välstånd och god hälsa. Greklands, och kanske världens, kändaste oliv är den svarta, avlånga oliven från Kalamata. Kalamataoliver har en djupt lilasvart färg. De är rika på kött som lätt lossnar från kärnan när man äter dem.

Olivskörd i grekiska Kalamata

Fontanas Kalamataoliver

Kalamataoliver med kärnor är Greklands stolthet. Den är variationsrik och går att använda i nästan all matlagning – i förrätter, varmrätter, bröd, bullar och och efterrätter. Fontanas stora Kalamataoliver med kärnor finns i ett stort utbud storlekar och förpackningar, från 290 gram till 2 kilo.

Fontanas leverantör av grekiska oliver

Konstantopoulos är Fontanas leverantör av kalamataoliver. Bröderna Leonidas och Propkopis Konstantopoulos startade företaget 1990, men har lång erfarenhet av oliver och olivodling.

• Mer om Konstantopoulos

Mer information

Vill du ha mer information om våra grekiska oliver, besök sortimentsidan och leta dig fram bland det breda utbudet. På receptsidorna finns mängder och inspirerande matrecept och tips där Kalamataoliverna står i fokus.

På Cypern blomstrar mångfalden. Smaker från världens alla hörn samsas i spännande kombinationer. Influenserna från Mellanösterns dramatik och smårättstraditionen, som är vida spridd över hela medelhavsområdet, ger en spännande blandning av läckerheter som inte går att finna någon annanstans i världen.

Den cypriotiska maträtt som vunnit mest internationell uppmärksamhet är stek- och grillosten Halloumi. Osten, vars främsta egenskap är att den kan stekas och grillas utan att smälta, har fått en hängiven och alltjämt växande beundrarskara över hela världen.

• Halloumi – produktion, historia, användning mm.

Fontanas Halloumi

Fontana Halloumi Original. Den klassiska Halloumin har blivit synonymt med Cypern för många här i Sverige. Osten produceras av ko-, får- och getmjölk. Leverantören heter Pittas – en av de största och mest prisbelönta ost- och mejeriproducenterna på Cypern.

Fontana Halloumi Svartpeppar

Fontanas leverantör av Halloumi

Leverantören av Fontanas Halloumi heter Pittas. Företaget grundades 1939 av bröderna Andreas och Costas Pittas. Sedan dess har deras kännetecken varit traditionell osttillverkning med modern och effektiv utrustning. Pittas Dairy Industries Ltd har fortsatt att förnya sig: de var t.ex. först med att använda pastörisering vid produktion av traditionella cypriotiska mejeriprodukter såsom Halloumi ®, Feta, Kefalotyri och Yoghurt.

• Mer om Pittas Dairy

Mer information

Du finner både information om Halloumi och goda cypriotiska recept här på hemsidan. I vårt sortiment av cypriotiska ostar finner du våra olika halloumiförpackningar. I receptsektionen finns mängder av goda recept från Cypern.

Feta. En liten bit får- och getost som många älskar och använder dagligen. För oss greker är den en naturlig del av vardagen. Vi har ätit den i tusentals år. Vi känner en stolthet som kommer från kunskapen att Fetan är en av världens mest mångsidiga ostar. Du kan äta den till allt. Sallad, kyckling, kött eller fisk.

Fontanas Fetaost produceras i naturreservatet Grevena. Det är ett område i norra Grekland känt för sin rena natur och unika flora. Osten som tillverkas här får en särpräglad syrlighet. Djuren strövar fritt och tas om hand av varsamma bönder och bybor.

• Fetaost – produktion, historia, användning mm.

Fetaostproduktion i norra Grekland

Fontanas Fetaost

Fontana Feta Original produceras hos familjeföretaget Kourellas i norra Grekland. Djuren strövar fritt  i det bergiga landskapet och mjölken tar smak av den unika floran. 2008 tilldelades Feta Original utmärkelsen Superior Taste Award (2 stjärnor) av ITQI i Bryssel, och senare samma år vann den första pris i den högt ansedda World Cheese Awards i Storbritannien.

Fontanas leverantör av fetaost

Leverantören till våra grekiska ostar heter Kourellas. Det är ett litet familjeföretag som är placerat i Grevena i norra Grekland, där den omgivande naturen är näst intill helt fri från föroreningar och utsläpp.

• Mer om Kourellas

Mer information

Du hittar mer information om både Fontana och våra fetaostar här på hemsidan. Vårt breda sortiment av grekiska ostar består av bland annat fetaost, lefkotiri och Saganaki. Besök gärna www.feta.se också. Där finns både information och recept.

Om du använder tändvätska för att få fyr på grillen, se till att den får suga åt sig ordentligt. Och börja inte grilla för tidigt.

Röken från kolgrillarna är ett tidigt vårtecken i villa- och radhusområdena. Snön har knappt försvunnit innan de första tappra matälskarna dragit fram de redskap som krävs för att avnjuta årets första grillmiddag. Kött och grönsaker marineras. Sallader och dressingar tillagas. En perfekt grillfest består av ett stort antal rätter, såser, sallader och tillbehör.

I Grekland äter man, precis som i Sverige, mycket grillad mat. Främst grönsaker – i synnerhet aubergine och rotfrukter – men också mycket kött och fisk. Medelhavet gör sig ständigt påmind och har gjort grekerna till mästare att tillreda fisk och skaldjur.

Att grilla ost

I Grekland och på Cypern har man en lång tradition av att grilla ost. Den mest kända, i alla fall här i Sverige, är Halloumi-osten. En cypriotisk delikatess som vunnit stor uppskattning de senaste åren.

Dess grekiska kusin – Grilloumi-osten – har precis lanserats i Sverige. Precis som sin cypriotiska kollega är den som godast att äta efter att den grillats och fått en gyllenbrun skorpa.

• Fontanas Halloumi
• Fontanas Grilloumi

Tips: Torka Halloumi- eller Grilloumi-skivorna med hushållspapper innan du grillar dem. Då blir grillytan som finast.

I likhet med Spaniens tapas och Italiens antipasti har Grekland också en sprudlande smårättstradition. Mezé – delikatesser som serveras i små portioner och munsbitar – har stort utrymme i den grekiska kokkonsten, och är ett bra sätt att lära känna det grekiska köket. Smakerna, dofterna och den sociala samvaron gör varje måltid till en fest.

Grekland är världens största producent av Extra Virgin (kallpressad) olivolja och många experter håller den grekiska olivoljan som den främsta både till smak och för sina hälsogivande egenskaper.

• Fontanas grekiska olivolja
• Vad är kallpressad olivolja?

Tillsammans med olivolja är oliverna Greklands främsta exportvara. Det som skiljer de gröna från de svarta oliverna är endast skördetiden. En omogen oliv är grön och dess smak syrlig och lätt salt. En svart oliv har mognat längre och smaken blir kraftigare med mer fyllighet och mer sälta.

Greklands specialité är den sk Kalamataoliven – en oliv unik för Grekland och dess traditioner. Miljontals människor över hela världen älskar den för dess smak och form och en grekisk sallad blir inte perfekt utan dem. Den är lite ovalare till formen än en vanlig oliv, och dess färg är lätt lila/svart. Smaken är fylligare och mustigare och den passar perfekt till alla sorters matlagning.

• Fontanas grekiska oliver
• Oliver i matlagningen. Mängder med recept.

• Fontanas Feta

För den som föredrar milda fetaostar är Lefkotiri/Salladsost ett ypperligt alternativ. Smaken är nästan identisk med fetaosten men utan dess styrka vilket gör den perfekt till sallader eller som pålägg till smörgåsen.

En annan favorit på senare år är Halloumin. Den mjuka, elastiska osten från Cypern är kanske en av världens mest användbara då den kan grillas, stekas, friteras, gratineras, rivas, blandas i maten eller ätas rå. Några skivor grillad halloumi med olivolja och kalamataoliver är en underbar rätt under sommarhalvåret.

• Fontanas Halloumi

Likt den cypriotiska Halloumin kan Grilloumin grillas och stekas utan att den smälter. Även om namnet kan förknippas med Halloumin skiljer sig Grilloumin till både smak och konsistens. Den högre andelen får- och getmjölk ger osten en helt annan karaktär. ”Gummignisslet” som präglar halloumin är inte lika framträdande, och konsistensen är något hårdare. Smak och doft berikas ytterligare genom att vika in färska myntablad i de handgjorda ostarna.

• Fontanas Grilloumi

Orsaken till Greklands ostkultur beror mycket på dess historia. Då Grekland var fattigt och kött en dyrbar lyxvara fick människor främst sitt dagliga proteinintag genom ost- och mjölkprodukter och det har resulterat i en mängd variationer, smaker och recept där osten står i centrum. Getostar och hårdostar är även de mycket vanligt förekommande.